Walter in Wonderland – edited

image

image

Min klasskompis Walter har fått ett koreanskt statligt stipendium på 3 år och kommer åka till Korea nästa vecka. Nackdelen är att han inte får lämna landet under 1 år… Efter hårt slit examinerades han häromdagen på kandidatnivå och då var hans kära klasskompis, jag, självklart där på begäran!
Nu är jag på väg hem från hans studentmottagning. En allmän beskrivning: god mat, trevligt folk, katter och Walters mamma plus en bloggkändis med pojkvän. Mer kan man inte begära!

*Edit

Walter uppskattade inte den första bilden i min lilla bildserie, så han skickade mig en Walter-approved bild istället:

En annan rolig sak som hände:
På AKF:s 25-årsjubileum stod jag och hängde rätt mycket i fotohörnet. Eller, jag blev fotad, folk fotades och jag hjälpte till att framkalla bilderna. Snabbt som blixten, med en portabel och fullkomligt urgullig liten skrivare med tillhörande fotopapper! I alla fall, jag blev flera gånger offer för “testbilder”. Ljus skulle justeras, Moa klädde ut sig i taekwondo-jacka eller blev bara random fotad hållandes saker. Typ kräftor.

I slutet av dagen lade jag ner fotona på mig i en goodiebag jag fått från Meari Travel – bildbeviset skulle undanröjas fortast möjligast! Sedan knatade jag hem och gjorde mig i ordning inför kvällens festligheter. Igår fick jag däremot för mig att papperskassen med tillhörande innehåll skulle bli en jättebra avskedspresent till Walter. Den hade ju allt! Kartor, turisthandböcker för svenniga typer och en solfjäder. Eh och sedan kläcker Walter ur sig något om fotona som han hittat i kassen. Min reaktion var “????!” och “Skämtar han och jag fattar inte eller…?!” eftersom jag inte kopplade alls. Inte alls. Tills han halade upp:

bilderna!

…ooops. Bildbeviset som skulle förstöras, eller åtminstone skickas iväg till gotländska landsbygden. Ehm. Aja. Kunde ha varit värre. Kunde ha varit nakenbilder. Kunde ha varit en riktigt het snygging som hittade dem (hejwalterjagvetattduläserdethär).

Nu tänker jag ge bilderna till min mamma när hon kommer upp – vilket hon gör på torsdag! Så nej, Walter fick inte behålla bilderna. Och min kille har inte vett att uppskatta bilder på mig, en gång gav jag honom en affisch – på mig. Aldrig sett till den sedan dess. Min mamma däremot, stal en gång en dåligt utformad ljushållare jag knåpat ihop i Korea som jag skulle ge till farmor. “Åh vad fin, den tar jag!” kvittrade hon och sedan var det inte mer med det. Sådant ska ju belönas, eller hur? Sådant gör mamma glad, bilder på favoritdottern!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s