Hyperbole and a Half

Oh. My. Sådana där barn vill man ju faktiskt bara slå: Hyperbole and a Half – the God cake

Nu när jag tänker efter, så är/var min ena systerson lite likadan. Det kan vara för att min koreanska familj var för fattiga, men jag är rätt säker på att mina syskon växte upp utan att äta godis.
Det fick vissa följder; min ena syster är 1,55 lång och väger över 70 kg – det är delvis mitt fel eftersom jag introducerade västerländska, svenska sötsaker för henne; jag kunde faktiskt inte veta att människan inte skulle ha några spärrar.
I övrigt är det faktiskt hennes eget fel eftersom hon tillhör minoriteten av syskonen – den som inte gillar att träna. Resten av familjen verkar gilla att röra på sig.

Den andra följden är, att om de nu inte själva åt godis som barn så är de kanske inte medvetna om teorin “Sugar high baby”: ungar som äter för mycket sötsaker och blir hyperaktiva som följd. Är detta ett white trash-fenomen?

Så okej, min systerson gillar brända mandlar. Socker. Duktig moster som tog med sig sötsaker till pojken.
Systersonen äter sig mätt på godis. Därför blir han hyperaktiv, och Korea är ett land som fortfarande tillåter barnaga.
Han är dock fortfarande mätt, och vägrar äta mat utan vill hellre kolla på tv. Korea tillåter fortfarande barnaga…
Dessutom blir han våldsam, ett väntat resultat då barn oftast inte gör som man säger, utan hellre gör som man själv gör. Så därför får han stryk när han försöker smita från matbordet också.
Sedan växer ungen inte, han är fortfarande liten och supermager eftersom han börjar vägra att äta vid matbordet – han förknippar ju maten med att han får stryk.

Så vad säger man när ens syster skrattar lite och suckar att grabben är jobbig? 3 sekunder efter att hon slagit honom med hans egna leksaker.
Ska man komma med sin svenska rättfärdighet och föreläsa om vilken påverkan barnaga har på 2-åringar – och att så här gör man faktiskt inte i utvecklade länder?
Jag förutspår ett framtida Korea där ungarna tar ut rättfärdig hämnd på sina föräldrar på ett eller annat sätt, jag hoppas nästan på det.
I alla fall när barnen får höra talas om att man i andra länder pratar med sina barn.
När jag var där senast så var systersonen dock en lite lugnare unge, de hade tydligen slutat att ge honom sötsaker utan han fick frukt istället. Job well done.

Korea är fortfarande ett socialt U-land i vissa aspekter.

Advertisements

One thought on “Hyperbole and a Half

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s