Internationella giftermål i Korea

Bakgrundsfakta: när landet efter Koreakriget började komma på fötter, flyttade stora delar av den koreanska befolkningen, likt andra länder som genomgått industrialiseringen, in till städerna för att söka jobb. Kvar på landsbygden blev de äldre och barnen, ungefär samma situation som vi ser i dagens Kina. Ska man generalisera, så är de vuxna som blir kvar ofta dem utan utbildning – eller de förstfödda söner som måste ta över familjeverksamheten.
Nu är det ju inte så för alla – min biologiska familj kommer förmodligen att sälja sin bondgård eftersom min lillebror har tänkt sig en karriär som lärare inom kampsport. Men för vissa finns inget alternativ.
Till saken hör den att koreanska kvinnor också har utvecklats sedan Koreakriget.
De vill ha ett arbete, tjäna egna pengar. Utbilda sig och ha en karriär, kanske ett eget litet företag. Och med såna utsikter vill de  inte gärna stanna kvar på den fattiga landsbygden och gifta sig med äldste sonen i en bondefamilj. Eller för den delen med en man som har svårt att hantera en framgångsrik kvinna.

Mellan år 2000 och 2009 dubblerades antalet giftermål över gränserna i Korea. Östasiatiska män från Kina (2,617) och Japan (2,422)toppade listan, enligt statligt ägda Statistics Korea. Därefter kom män från engelsktalande länder som USA (1,312), Kanada (332) och Storbritannien (166).
Kvinnorna angav anledningar som att de utländska männens synsätt på kvinnor skiljde sig från de koreanska männens, som kan vara konservativa i sina åsikter om kvinnor i jämförelse med andra nationer när det gäller kvinnors utseende, ålder eller beteende.

En artikel i Joongang Daily citerar en kvinna: “I was upset about Korean men making chauvinistic remarks, that women are supposed to be coy and kind and that it’s even better if [a potential marriage partner] is younger, pretty and knows how to cook“.
En annan kvinna beskriver att “I was surprised to find that the things my previous boyfriends considered as shortcomings – my strong opinions about social issues and level of exposure to the arts, such as the opera and visual arts – are highly appreciated by [the foreign boyfriend]


Miss Seoul 2010 – urbilden hur en vacker, koreansk kvinna ska se ut. Bild från Korea Times.

När det gäller koreanska män och icke-koreanska kvinnor ser situationen lite annorlunda ut.

Sedan några år tillbaka är det vanligt att koreanska män, ofta de äldsta sönerna och de som bor på landsbygden, istället skaffar sig en “postorderfru” från ett annat asiatiskt land.
I Seouls tunnelbana hittade jag ett litet business-card där man utlovade äktenskapsförmedling med kvinnor från Kina, Thailand, Vietnam – och Nordkorea! Och sanningen är, att i de tre förstnämnda länderna finns många unga kvinnor i 20-årsåldern som hoppas kunna gifta sig till ett bättre liv.
Och kvinnorna är många, bara de kinesiska kvinnor som hittat en koreansk man är 11,364 stycken enligt Statistics Korea. Nu ska väl tilläggas att långtifrån alla asiatiska kvinnor som gifter sig med en koreansk man gör det via mellanhänder.

Men i vissa områden på den koreanska landsbygden kan upp till 1/3 av giftermålen vara mellan en koreansk man och en icke-koreansk kvinna – det kan bädda för problem i framtiden eftersom Korea fortfarande inte har ett riktigt system för att hjälpa och stödja dessa mångkulturella familjer.
Korea har tills nu alltid haft en stark preferens till pojkar, och de koreanska männen är fler än kvinnorna – något som är ett problem även i övriga Asien.

Men om man nu bortser från det faktum att många män ratas på grund av att de kommer från landsbygden, och istället jämför med exempelvis Sverige – vad för slags man är det som inte kan träffa en trevlig svensk kvinna som gillar dem, utan tvingas betala pengar och i praktiken köpa en kvinna för att kunna gifta sig?
Jag tror att motsvarigheten finns i Korea också – män som vill ha en ung kvinna men är för gamla eller fula för att unga, söta tjejer från samma land ska vilja ha dem. Män som misshandlar sina hustrur till exempel.
Eller som i Korea, en frånskild man med barn som bor tillsammans med sina föräldrar – inte direkt en koreansk kvinnas urbild av en prins på en vit springare; män som det är något fel på och som gör att kvinnor från samma land inte accepterar dem.
Jag tror inte bara att det är dåliga män som söker sig till kvinnor från utlandet, och på samma sätt tror jag inte att det bara är män som “haft lite otur” som importerar en fru.

Anledningarna till att de icke-koreanska kvinnorna söker sig till Korea kan vara flera; koreanska tv-serier har spritt sig till övriga Asien och “den koreanska vågen” med koreanska filmstjärnor och såpoperor är ett faktum. Många kvinnor i fattigare asiatiska länder kan bli påverkade av livet de ser i tv-serierna.
Framförallt hoppas de på ett bättre liv, majoriteten av kvinnorna som gifter sig via äktenskapsförmedlare kommer från fattiga förhållanden. Det kan tilläggas att sättet äktenskapsförmedlare används på i dessa fall, är olagliga i Vietnam.

Det uppkommer självklart problem.
Bland annat allvarligare händelser där koreanska män misshandlar, eller ännu värre – mördar – sin nya familj, vilket rapporterats i media och fått Vietnamesiska myndigheter att reagera.
Eller det faktum att mannen faktiskt betalat pengar för sin hustru – ett sådant ursprung kanske inte utgör en bra grund för ett förhållande som ska baseras på respekt och kärlek.
Men vardagsdetaljerna för de nygifta kan också vara svåra – kultur och språk som man inte förstår. Och det faktum att, även om Koreas män inte går i spetsen för jämlikhet i form av en lika uppdelning av hushållsarbeten, så kan deras fruar komma från en kultur där männen tar större del av hushållsarbetet.

Därmed inte sagt att de ovan beskrivna äktenskapen inte kan bli lyckliga eller kärleksfulla – jag tror absolut och visst att majoriteten av dessa äktenskap är lyckliga.

När jag började skriva på det här inlägget, gjorde jag det efter att ha läst den här artikeln: Library gets kids to read up on mom.
Att den hjälp som erbjuds de nygifta kvinnorna, ofta är språklektioner och lektioner i koreansk kultur. Väldigt sällan ett utbyte mellan de två kulturerna, mannens och kvinnans kulturer. Istället ska kvinnan snabbt assimileras till mannens kultur, den koreanska. Och följden blir, förutom risken för en deprimerad mamma och försummade kulturutbyten, att barnen kanske inte får ta del av båda sina kulturarv.
Vilket är underligt, med tanke på att tvåspråkighet är en stor skatt. Och koreaner för tillfället är så pass besatta av att lära sig bra engelska att föräldrar kan betala enorma summor på extralektioner för sina barn, och även skicka dem utomlands till engelskspråkiga länder.
Men att länderna som de utländska fruarna och mödrarna kommer ifrån inte har samma status, är sorgligt.

En bra dramaserie som tar upp ämnet, är Golden bride. Jag kan dock varna er, den är en väldigt typiskt koreansk dramaserie – ni kommer antingen att älska den eller aldrig mer vilja se koreanska dramaserier igen. Eller åtminstone kommer ni att ta en paus ifrån dem.
Om ni vill se den så prova att söka på google!

Länk:
Asia Pacific

*Mina källor är tidningar på internet eller kurslitteratur. Hittar ni faktafel så meddela mig gärna!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s