All is not lost!

Alltså, det här är rätt tufft. Fast nu vet inte jag hur länge den här länken kommer att existera.

Men vi kan börja så här: jag har haft existensiella (för)tvivel – vad ska jag bli när jag blir stor!? Det klassiska alltså.
Min kära förtvivlan kommer sig av att jag är en humanist, men allt som jag så gärna skulle vilja plugga till – journalist, bibliotekarie, förläggare – går i praktiken inte att få ett jobb på! Jag känner flera duktiga journalister, kommer aldrig att komma upp till deras nivå. En av dem frilansar och får i bästa fall nöja sig med sommarvikariat.

Och det är minst lika illa med de vanliga kurserna. Socialantropologi, sociologi, språk. Titeln “akademiker” kommer att kännas lite tunn när det är avlöningsdags. Målet är att åtminstone kunna försörja en katt och en sambo.
Jag skulle kunna sträcka mig till samhällsvetare, om man leker med tanken. Beteendevetare. Statsvetare. Men det här landet har ärligt talat alldeles för många statsvetare och flummare från halvt seriösa (folk)högskolor som det är.
Och nu har vi inte ens gått in på de yrken och ämnen som jag valt bort på grund av ouppnåelighetsprincipen – det vill säga läkare, psykolog och allt som ligger över 18,0 eller högskoleprov 2,0 eller har matte C som behörighetskrav.
Det jobbigaste är väl att jag redan känner två personer som pluggar östasienkunskap som jag, men de ligger ett par terminer före mig, de är väldigt begåvade. Om jag vill vara som dem? Oh ja! Jag får mindervärdeskomplex när jag tänker på att vi faktiskt är i samma ämne!

Sedan träffade jag på den där länken. Där en grupp med människor listar upp vad de har för utbildning, och vad de jobbar med idag. Hur deras karriärer tog helt andra vändningar. Det känns uppiggande.

Eller som en av personerna skriver: “Jag har en teol.mag (mest beteendevet) och en fil.kand i beteendevetenskap. Blev präst. Nu är jag planner på reklambyrå“.

Länken

Advertisements

4 thoughts on “All is not lost!

  1. Susanne says:

    Man ska plugga det man tycker är roligt. Om du vill bli journalist kan du bli duktig på Östasienfrågor och sedan jobba som utrikeskorrespondent. Om två år kan du mer och kommer att känna dig lika duktig som dina vänner:)
    Läs det du vill och sedan kommer det att ge sig. Som Mayas säger: Livet är som en flod. Ví flyter med den och ibland gör vi avsteg och sen kommer vi in i floden igen. När jag blir Mayapräst kan jag hjälpa dig med mina hemliga ceremonier:).
    Men ta en examen — det är det värt för även om du inte kommer att jobba med det du läst är det bra för dig själv att känna att du har en examen. Jag har fortfarande inte gett upp att ta en D-uppsats. Det känns som ett måste i livet.

  2. Jag ångrar mest av allt att jag läste så jävla mycket koreanska. För att sedan uppleva på riktigt att dom inte går att arbeta med för fem öre!

  3. Moa says:

    Men vad ska jag jobba som innan jag blir utrikeskorre då, om jag ens har tillräckligt med poäng för att plugga media? Jag kommer ju inte kunna få nåt jobb…

  4. Moa says:

    HAHAHA!!! Jag tycker mest att det är roligt med koreanska, språk är ju i alla fall nyttigare än historia. Och koreanerna är ju roliga de också.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s