Vilken svikare!

Vi har letat på blocket efter en mac till mig, hittade en som passade men väntade på att ägaren skulle installera ett nytt batteri som han beställd. Och nu har idioten SÅLT min dator!! Snacka om dålig stil!!

För faen, här har jag jobbat arslet av mig (nattjour på helg två nätter i rad!) och samtidigt så händer det här!!
I och för sig, största anledningen till att jag ville ha den så fort som möjligt, var the Sims 3… men också för att min nuvarande dator får sega tendenser, och vissa program svarar inte alltid – det var evigheter sedan jag kunde använda firefox utan problem.

Nu får jag gå till blodtappen och trösta mig med gratis mackor istället. Idag är “eldprovet” när jag förhoppningsvis ska dräneras på 4 dl blod. Beroende på om mina blodådror håller måttet.
Egentligen borde det vara mer eller mindre obligatoriskt att lämna blod, minst en gång om året för alla friska vuxna. Jag kan förstå om man är spruträdd, den där tjocka sprutnålen är mitt största problem – kommer den att vara för stor, och kommer jag att bli rädd? Men om man inte har några “riktiga” ursäkter, tycker jag att man borde lämna blod eller åtminstone inte förvänta sig att få blodgivning om man skulle behöva själv.

I min blodgivar-utopi skulle alla friska vuxna få lämna blod om de ville, och det skulle de vilja! På så sätt skulle det finnas tillräckligt när det behövdes, och man kunde säkert upptäcka sjukdomar och liknande i tid hos blodgivarna, som annars inte skulle upptäckas.

—-

Update 13:44

På blodtappen visade det sig att mitt förra, lyckade blodprov hade ett lågt blodvärde, 123 av 125. Så ett nytt fick tas, med hot om att jag skulle avskrivas från listan om detta prov visade sig vara otillräckligt… gulp!
“Varför åt jag bara gröt till kvällsmat och frukost?!” tänkte Moa när sköterskan påpekade att en vegetarisk, icke-köttrik kost brukar ge låga blodvärden.
Resultatet: 124 utav 125. FAIL.
Sköterskan noterade att jag väldigt gärna ville lämna blod – hon skrattade när jag berättade att jag gymmat upp mina blodkärl sedan förra misslyckandet, så nu är jag väl Södertappens driftkucku. Sedan sade hon att hon skulle kalla mig om 6 månader igen; men om även det provet visade sig ha låga blodvärden rekommenderade hon att jag återkom om ett par år, och bubblade något om att småväxta tjejer ofta har ett lägre blodvärde än exempelvis killar.
En något besviken Moa tröstköpte ett nytt nagellack, och funderar på att tröstäta en stor falafeltallrik från kebaberian bakom huset.

Så lösningen är alltså att jag sätter i mig ett par blodiga biffar i februari?